Evelina Strandberg

Killen som älskar djur, två ormar runt halsen och en liten råtta på huvudet, ibland undrar jag om han verkligen är min haha..

Från tidigare idag, passar på medans solen är framme och lillen var på föris.

Gick in i vecka 28 idag, bebis är ca 37cm lång och väger 1kg, inne på tredje å sista trimestern nu, helt sjukt vad tiden går fort. Känns som jag inte hunnit med, kanske sista gången man gör detta och inte hunnit njuta alls. Dock vet jag inte om det kanske är posetivt, förra gången med Theo älskade jag att vara gravid, denhär gången gör jag inte det, förra gången var det spännande, allt var nytt, nu är det som att jag bara växer och blir obekväm i min kropp, är liksom i v28 och har knappt fattat att det kommer komma en till knodd till oss om bara någon månad.. sjukt.

Här är jag nu, sitter och dricker en iskaffe på altanen, Theo sitter brövid mig med telefon och tittar youtube, vilken höjdarmamma man är ibland. Idag är en sån dag jag inte riktigt orkar, känner mig ensammast i världen och övertänker allting. Känner mig som en dålig mamma, dålig sambo och en dålig vän. Känner mig meningslös, tråkig och värdelös rätt ut sagt. Jag vet, det är nog inte så, får jag hoppas på iaf, det kanske bara är alla hormoner, och att jag är så ensam hela tiden, det är för mycket ensamtid än vad jag är van vid, jag trivs inte i att vara själv såhär mycket. Känns som jag vaknar varje dag och bara längtar tills jag får gå och lägga mig igen, slippa känna mig ensam och bara hoppas på att nästa dag blir bättre.