-

När tankarna går från de ena till det andra och man vet inte vart man själv ska he sig. Man vet bara inte hur vad när och allt dess ting. När man vill sätta alla sina tankar i en mening, i en mening där så många kan förstå. Varför, därför, så många frågor så lite svar. I en värld där så många ord finns, i en värld där så många människor kan sätta ord på allting, i en värld där jag inte ens kan uttrycka mig i en mening. Hur jag än vänder och vrider på hela mitt liv så får jag inte ut orden, orden som skulle få er att förstå, förstå vad jag ens håller på med.
''You're the voice i hear inside my head, the reason that I'm singing writing, I need to find you, I gotta find you. You're the miss and peace I need, the song words inside of me, I need to find you, I gotta find you.''
Haha va gör jag

Bygger om

←↑↓→

What am I dooing

Känns egentligen helt meningslöst att blogga, känns som jag bloggar för mig själv, känns som ingen läser. Eller läser och läser, jag lägg ju mest bara ut bilder. Fortsätter bara för att de e så otroligt roligt att titta tillbaka och läsa, som när nån frågar när jag gjorde vad, då kan jag bara kolla bak i bloggen, för det mesta står ändå dokumenterat här. Satt och titta bak för någon dag sedan faktiskt, så roligt när man hade små ''haters'' eller vad man ska kalla det. Som alltid kommenterade, ''vad gör du så för'' , ''du kan inte göra så'' , ''varför är du med den personen'' , ''hur kan du vara med den personen när du nyss var med en annan''. Åh, nästan så man saknar att folk var intresserad i ens liv. Sen om man går tillbaka en bra bit så kommer alla smilisar in i texten, seriöst, hur orkade jag, vad höll jag på med, haha!! Nä, nu ska jag kila till farmor för att bli bjuden på pannkakor, hon är bra go hon! Nä, hörs ni få som är kvar, puss!
 
Kan ju bju på denna fina bild av josefin på mig och maja för 2-3 sommrar sen.