Evelina Strandberg

Känns egentligen helt meningslöst att blogga, känns som jag bloggar för mig själv, känns som ingen läser. Eller läser och läser, jag lägg ju mest bara ut bilder. Fortsätter bara för att de e så otroligt roligt att titta tillbaka och läsa, som när nån frågar när jag gjorde vad, då kan jag bara kolla bak i bloggen, för det mesta står ändå dokumenterat här. Satt och titta bak för någon dag sedan faktiskt, så roligt när man hade små ''haters'' eller vad man ska kalla det. Som alltid kommenterade, ''vad gör du så för'' , ''du kan inte göra så'' , ''varför är du med den personen'' , ''hur kan du vara med den personen när du nyss var med en annan''. Åh, nästan så man saknar att folk var intresserad i ens liv. Sen om man går tillbaka en bra bit så kommer alla smilisar in i texten, seriöst, hur orkade jag, vad höll jag på med, haha!! Nä, nu ska jag kila till farmor för att bli bjuden på pannkakor, hon är bra go hon! Nä, hörs ni få som är kvar, puss!