Dagen du kom till världen ❤️

Fredagen den 5/7, Jesper klev upp 7 och for och jobbade sitt sista pass innan han skulle kliva på semester, jag kom inte ihåg hur jag sov den natten men antagligen ganska bra annars borde jag kommit ihåg annat. Tror jag låg och drog mig i sängen till efter 10 i vanlig ordning innan jag klev upp och åt frukost. Senare drog jag igång lite städning, plockade undan, torkade lite ytor, dammsugade rejält och torkade golven. Sen dök J upp här hemma redan vid 14, vi tog det bara lugnt och njöt av att han äntligen skulle få vara ledig med mig. Vid 16-17 nångång gjorde vi tacos i vanlig ordning till middagen, tog extra jalapeno till min taco för tänkte att lite stark mat kanske får honom att vilja komma ut. 
Efter middagen låg vi i matkoma en stund innan vi bestämde oss för att ta en prommenad runt höglandsjön, (vilket jag typ gjorde varje dag för jag trodde att de skulle hjälpa att sätta igång haha.. Gick verkligen inte för något annat för hade alltid så ont efterråt), sen for vi på affärn och köpte massa gott, chips, dipp och massa grönsaker, yum!! 
Väl hemma gjorde vi iordning allt och la oss i soffan och slog på en film, samtidigt som telefonen gick varm av allt googlande "hur startade era förlossningar"  osvosv.. 
Letade hela tiden tecken på att det skulle sättas igång, men hade ju trott varje kväll i över en veckas tid att det var på g då jag hade förvärkar som bara la av hela tiden. 
Klockan var runt halv 10, började känna lite värk i ryggen, men tänkte att äh, det är väl bara dom där jävla förvärkarna som retas igen.. Men det kom en till, så jag började klocka dom, efter jag klockat 3-4st och alla var med 6 minuters mellanrum och höll i sig i ca 50 sekunder så berättade jag för J som höll på somna i soffan. (tror han blev snäppet piggare när han fattade att det troligtvis var på g nu) 
Ett toabesök senare gick slemproppen och värkarna blev snäppet intensivare. Klockan halv 12 varade dom upp mot 1 minut, och hade två täta värkar och en lite längre emellan och så gick det runt, två täta värkar som jag knappt hann vila emellan och den tredje som blev lite vila emellan. 
Vi packade om väskan och såg till att vi hade allting med oss, nu började våra magar pirra lite, var det verkligen sant att det var dax nu?!
Klockan 23:49 ringde jag förlossningen då jag började få lite panik över att värkarna gjorde så ont och kom så tätt. Fick till svar, "orkar du verkligen inte är du självklart välkommen in men känn du att du kan så ta alvedon och värmekudde så försöker du vila och ring tillbaka senare"  Så J gav mig alvedon och värmde vetekudden, men värkarna blev starkare och jag kunde inte ens vänta på att alvedonen skulle få värka, jag fick panik, förstod inte hur jag ens skulle kunna sätta mig i bilen och åka till förlossningen även fast det tar max 2 minuter att åka upp. Klockan hade slagit över 12, den var nu lördagen den 6/7. 
00:06, alltså ca en kvart efter vi ringt förlossningen fick J ringa tillbaka och säga att vi kommer in, det gick inte att vara kvar hemma, och så välkomna var vi. 
00:20 var vi inskrivna på förlossningen, här är det väldigt blurrigt då värkarna var extremt starka, fick testa lustgasen men då jag inte alls kunde koncentrera mig på hur man skulle andas i den och fick världens illamående la jag ifrån mig den ganska direkt. Hon kollade hur öppen jag var, 2cm och tappen var helt utplånad, vilket var posetivt. Här kunde jag inte ens kolla för jag hade så ont, hon föreslog bedövning i ryggen och jag tvekade inte en sekund på att tacka ja. Hon ringde läkaren och han var där på 5 minuter, sån jäkla tur för han var precis påväg till en operation. Ca 01:15 var edan satt och jag var en ny människa, jag kunde se, lyssna och prata igen. 
(null)
(null)
Vid 2 ungefär fick jag försöka kissa, vilket inte gick så dom fick tömma mig istället, hans hjärtljud såg ostabila ut genom magen så dom tog hål så vattnet gick för att sedan sätta en tråd på honom för att få hjärtljuden korrekt. Tror jag var öppen ca 4cm nu och jag fick sätta mig på en boll för att försöka stutsa ner honom, satt där och stutsa i ca 2 timmar, vi pratade, snapade och fick i mig lite vätska innan värkarna börja kännas igen och jag gick tillbaka till sängen. Var nu öppen 6-7cm, barnmorskan gick iväg en stund och med buller och bång vart värkarna extrema igen, så vi ringde in henne igen och fick då testa på lustgasen igen vilket gick mycket bättre denna gång och följde med enda tills näst sista krystvärk. Vi testade olika ställningar men tillslut landade jag på rygg, från ca 5:50 började krystningsfasen fram tills 6:35 när han var ute. Just då kände jag verkligen att aldrig mer, att det var det värsta jag gjort. Men nu när jag ser tillbaka på det, bara 11 dagar efter så är jag så glad att jag fick en sån bra förlossning, att det startade av dig själv, att allt gick så fort, att jag knappt sprack, att moderkakan kom ut hel och fin och att jag hade gjort om det miljarder gånger för att få min son! 
Sen hade jag världens mest lugnande och peppande partner vid min sida vilket gjorde allt så mycket bättre. 
Så den 6/7 förändrades hela vår värld, klockan 6:35 kom vår lilla guldklimp på 3545g och 50cm, helt perfekt ❤️
(null)
(null)
En trött pappa som hade varit vaken i över 24 timmar

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)