Snart 3 månader sedan
Jag vet inte varför jag mår såhär, känns som min kropp håller på att stänga av, bara lägga ner, för att det bara går åt ett håll.
Jag vill vara dendär glada, sprudlande med energi och roliga mamman för mina barn, jag vill det mer än något annat, men just nu tror jag dom bara ser mig som tråkig och arg, det sista jag vill vara.
Kanske är jag för mycket hemma, kanske är jag för ensam, kanske sover jag för dåligt, kanske äter jag för dåligt, kanske, kanske, kanske..
Det är mycket hjärnspöken nu, jag vet inte när dehär började men det enda jag vet är att jag vill ur det, jag vill bara vara lycklig igen. Lycklig för min skull, lycklig för mina barns skull.