Evelina Strandberg

Paus

Dom senaste månaderna har bara varit trötta, inte alls känt glädje utan bara stess och trötthet, att livet inte alls vill som jag vill.

Sen vände det, trodde jag iallafall, en vecka med sån glädje och lycka, en vecka utan några beskymmer, en vecka med skratt, en vecka med bara posetivt tänkande, ett lyckligare jag.

Sen kom gårdagen, som att nån slog mig på käften och sa att vem är du som tror att du ska få som du vill ha det, att du ska få va lycklig. Som en rejäl käftsmäll. Och här är jag igen, i ett större mörker än jag trodde att jag skulle hamna i, i tårar som inte vill sluta. Jag är så trött på att inte få vara lycklig.

Nu tar jag en paus, nu orkar inte min kropp mer. Mitt huvud exploderar. En paus från allt